Saliga äro de.....


Ja, vad ska man säga, livet tar då några ordentliga vändor av och till.
Det värsta är ju när det drabbar en man håller av otroligt mycket och faktiskt inte kan göra så mycket mer än låna ut ett öra eller två, det gör en så frustrerad! Jag vill ju kunna hjälpa också, göra skillnad! Tycker inte om att se mina nära ha olösta problem.
Ja, det kanske hjälper att de vet att jag finns där, men är det okej för mig?

Tänker skumt mycket nu om dagen.

...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0